Förlåt! Jag har haft för mycket att göra! Har inte kunnat sätta mig ner och få ro till att skriva ett inlägg. Den senaste månaden har varit väldigt händelserik. Men det är ju rätt trevligt å andra sidan.
Vi börjar med ex-jobbet.
Efter nästan fyra månader fick jag äntligen luft under vingarna och kände motivationen strömma tillbaka. Kanske inte som en vårflod, mer som en lite bäck. Men ändå :) Hur kommer det säg. Jo, efter ett mycket givande möte med mina numera två handledare (jag hade ju tre från början, men mitt ex-jobb har tagit en sådan riktning att Mathieu visat sig vara överflödig). Så under mötet diskuterade vi vad jag åstadkommit hittills och viktigast av allt: vad jag skulle koncentrera mig på de kommande två månader.
I början av min vistelse hos LMS var idén att mitt ex-jobb skulle handla om två saker:
1) exteriör ljudlokalisering vid förbifarttest av ett elektriskt fordon för tre olika körförhållande (förbifarttest är det jag förklarade med den gamla Fiaten i ett tidigare inlägg)
2) interiör ljudlokalisering vid olika körförhållanden.
Det nya med det här är att det är ett elektriskt fordon som undersöks och inte ett fordon med förbränningsmotor (d.v.s. en motor som går på bensin, diesel, etanol etc.).
Det har visat sig att det inte var så enkelt som det var tänkt och har tagit mycket längre tid än vad som var tänkte. Så undermötet för ett par veckor sedan beslutade vi om att jag skulle koncentrera mig på den exteriöra ljudlokaliseringen för att gå till botten med det istället för att börja med den interiöra ljudlokaliseringen och göra både lite halvdant.
Så helt plötsligt hade jag ett konkret ex-jobb i min hand med ett tydligt mål. Som ett brev på posten kom motivationen tillbaka.
Vad lärde jag mig då av detta? Jo, jag lärde mig att för att jag ska känna mig motiverad och engagerad inför en uppgift måste jag ha ett tydligt mål. Vägen dit får gärna vara höljd i dunkel (det gör det ju till en utmaning!) men inte målet själv. Under mina första fyra månader kändes det som om jag vandrade omkring med ögonbindel på en öppen äng men en massa koskit att trampa i och en massa kaninhål att snubbla över i mitt sökande efter något att söka efter. Inte konstigt att man tappar modet och motivationen!!
Idag hade jag ett nytt möte och äntligen kändes det som om jag kunde presentera några mycket viktiga slutsatser som är värdefulla för LMS. Nu återstår knappt fem veckor hos LMS (det är faktiskt exakt en månad kvar nu, den 29 november är sista dagen!!) och jag har satt upp en deadline för mig själv att allt analysarbete ska vara klart nästa fredag och att de två senaste veckorna ska ägnas åt rapportskrivning. Veckan däremellan har jag som buffert för ev. extra analyser som Karl och Fabio kommer på.
Så, inte långt kvar nu med andra ord! Jag längtar till den 29:e november! Jag är rätt trött på LMS, trivs inte jättebra måste jag erkänna. Jag trivs bra med företaget som sådant, men jag trivs inte så bra med mina medarbetare. Man kan ju inte få allt... Dock så måste jag erkänna att jag inte ser fram emot att lämna Leuven, personerna jag lärt känna och en rätt aktiv fritid med mycket resor och aktiviteter i Leuven.
Jag har dock inte bara jobbat den senaste månaden. Det har varit den mest hektiska även privat. Men mer om det i nästa inlägg! Det kommer handla om Antwerpen, London, Frankrike, 1500 meter över havet, nya vänner, vad jag kommer göra imorgon kväll och sist men inte minst: varför hönor är fantastiska ur en ingenjörs perspektiv. Det blir ett lite mer bildrikt inlägg också...
Ps. Till dess har jag en uppgift till dig: vad tycker du är typiskt svenskt? (vad gäller mat, beteende, kultur, traditioner, musik etc.). Jag ska hålla i en svensk afton... Tänkte berätta lite om Sverige (ovan nämnda saker), baka chokladbollar, semlor och köttbullar samt lära dem spela Svensk skitgubbe. Ds.