linusutepavift.blogg.se

VARNING! Känsliga personer bör inte läsa detta in lägg då risken för stav fel är över hängade

 

Alltså, får man klaga med gott samvete om man går ut i 30-35 graders värme (i skuggan) och känner att det svalkar efter att ha varit i min lägenhet? Det är faktiskt sant! Det är sjuuuuuk varmt i min lägenhet för tillfället. Låt mig illustrera detta med en ekvation:

Stekande sol + drygt 30 grader + sol från kl 12 till kl 20 + ett fönster = tropisk värme inomhus 

Efter en lång sovmorgon gjorde vi Leuven osäkert på eftermiddagen. Det resulterade bland annat i en guidad visning av stadshuset. Jag hade sett i förväg att turen skulle vara både på flamländska och engelska, så det verkade ju lovande tänkte jag. Det visade sig dock vara en sanning med modifikation: turen var verklingen både på flamländska och engelska, men det var samma guide som skulle prata de båda språken. Dessvärre visade det sig att det inte var 50/50 mellan språken utan snarare 80/20 till flamländskans fördel. Så guiden malde lätt på i 10-15 minuter på flamländska i varje rum och gave en kort resumé på engelska. Och det var inte varje gång hon kom ihåg... Fick man då betala något för denna visning? Mja, det berode på. Om man bor i Leuven så var det gratis (så jag slapp betala) annars 4 euros. Hursa? Om man kom till Leuven med tåg? Ja, då var det bara 2 euros (Öh.....?). Så Johannes fick betala 2 euros, han kom ju faktiskt till Leuven med tåg – från flygplatsen.

Stadsbesöket avslutades med en svalkande glass i värmen. Jag tog en kula i en bägare och Johannes tog två kulor i en (liten) våffla. Låt mig ställa dig en fråga: vem tror du var snabbast att få glassen från fast till flytande form; Johannes eller solen? Solen vann och Johannes kom på en hedrande andraplats med en rätt kladdig hand... På kvällen var vi bjudna på middag hos Kurt (en synnerligen trevlig Belgare som vet hur man drick en öl, ska berätta mer om honom någon annan gång). Efter maten blev det utgång mot staden och Beleuvenissen. Beleuvenissen är en musikfestival varje fredag i juli varje år. Runt om stan riggar man upp stora och små scener och varje fredag har ett tema. Rätt trevlig faktiskt och väldigt mycket folk. Belevenissen betyder något i still med ”erfarnehet” och eftersom det är i Leuven lade man till ett "u" i namnet.

Lördagen tillbringades i Bryssel. Som tur var var det molnigt och mindre varmt, typ 25 skulle jag tro. Vi hann med det mesta faktiskt: Manneken Pis (vilket var en besvikelse då den var väldigt liten och dagen till ära klädd som en colombian (!) ), EU-parlamentet, en enorm byggnad, Boulevard de Waterloo, Automium, Grand Place, Belgiska våfflor, shoppinggator och varsin typisk Belgisk/Brysseliansk middagsrätt på kvällen. Min var god och Johannes’ var enorm. Ett minnesvärt citat är ”Det finns inget smuggelutrymme!” (Det ska läsas med uppgivenhet i rösten efter att man inte kunnat äta mer än hälften och vill göra så att det ser ut att man ätit mer än vad man har).

Söndagen tillbringades i en botanisk trädgård i centrala Leuven och avslutades med en pick-nick i en enorm ”naturpark” i utkanten av Leuven (d.v.s. inte en konstgjord park med en massa blommor utan snarare som Djurgården i Stockholm, om än inte fullt lika bra). Det gav oss även tillfälle att lära Kurt att spela Svensk skitgubbe, vilket han fann mycket roande.

Bilder:

1) Manneken Pis som colombian 2) Joooohannes 3) Automium 4) Johannes som pygmée 5) Leuvens enda vatten 6) Abba på Beleuvenissen 7) Folkmassa runt Manneken Pis 8) Är det det här som är Street Art? 9) En surpuppa (den enda belgiska hög-/tuppras) 10) Den botaniska trädgården 11) En konstig blomma 12) En till konstig blomma 13) En bra helg ska avslutas med belgisk öl och svensk skitgubbe (denna öl bryggs i samma hus som baren, som ligger mitt i stan!)

 

 

       

 

 

 

 

Nu har jag precis kommit "hem" från min andra "business trip" till tyskland, närmare bestämt bilhuvudstaden Stuttgart.

I onsdags förra veckan fick jag förfrågan av en kollega om jag kunde följa med och assistera honom och en till med att sätta upp mikrofonhållare i en ny, högteknologisk areoakustisk vindtunnel hos ett företag i Stuttgart. Det fanns dock en hake med det hela: tiden på dygnet LMS hade till sitt förfogande var mellan kl. 18.00 och kl. 06.00. Hmm. Tacka ja eller tacka nej? Det som talade för var att det onekligen skulle vara häftigt att se en state-of-the-art areoakustik vindtunnel. Det som talade emot var tiden på dygnet. Jag hade aldrig jobbat natt förut! Tänk som jag skulle somna!!?? Men efter ett modigt övervägande tackade jag ja. Trots att det inte har något med mitt ex-jobb att göra.

Jobbet bestod i att hjälpa två kolleger med att montera 200 (av totalt 360) mikrofonhållare i en s.k. akustisk kamera. Med en sådan kan man identifiera, lokalisera och kvantifiera olika ljudkällor. Ta ett tåg till exempel: när ett tåg susar fram i 200 km/h så låter det rätt mycket och det som låter är bl.a. motorerna och kontakten med rälen, men även vinden som strömmar runt olika föremål på tåget såsom pantograferna låter mycket. Detta kallas för strömningsalstrat ljud. I en vindtunnel kan man med hjälp av stora fläktar skapa ett luftflöde motsvarande det runt ett tåg, en bil eller ett flygplan.

Så jag åkte (ensam) till Stuttgart i måndags och jag var så nervös! Nervös över att tågen skulle vara försenade så att bytena skulle misslyckas (inte komma fram i tid för att assistera mina två kolleger), nervös över att jag skulle vara så trött att jag inte skulle kunde jobba, nervös över att bli sjuk hungring (vilket ofta resulterar i att jag blir grinig och får huvudvärk) eftersom det var natt och inte mycket skulle vara öppet i matväg och nervös över ett möte med Mercedes. Så det kunde ju ha börjat bättre än att mitt första tåg var 10 minuter försenat och att 10 minuter av totalt 14 därmet försvann för första bytet. Hmm...Panik! Men bytet gick bra ändå som tur var. Väl i Stuttgart mötte jag upp de andra två. Första natten jobbade vi från kl. 18 till kl. 4.30 och andra natten bara till kl. 2. Och jag varken somnade eller gjorde bort mig på något annat sätt!

Nu råkar det ju vara så att Mercedes-Benz (eller snarare Daimler AG) håller till i Sindelfingen strax utanför Stuttgard och att en av gruppcheferna på akustikavdelningen var huvudföreläsare i fordonsakustikkursen jag läste på KTH i höstas (det var även med honom jag diskuterade om att göra mitt ex-jobb hos på Daimler AG). I torsdags slog det mig att jag skulle kunna fråga honom om jag kunde skulle kunna få se Daimlers akustik avdelning och dess faciliteter. TIll min stora glädje och ännu större förvåning sa han faktiskt ja... Så igår, lagom trött efter två kvällars/nätters arbete och halvtaskig sömn så fick jag en 3h, högst spontan och improviserad, rundtur på deras olika akustikavdelningar. Det var riktigt kul att se! Det var faktiskt kul att bara se hela Daimler-området vilket är en smärre stad i sig... Jag hoppas bara ingen la

märke till mina försöka till att kväva den del gäspningar...
När man är ute och reser så här med LMS brukar man kunna stanna en eller flera extra dagar (dock får man ju såklart själv betala hotell och mat under de extra dagarna och ta ut semester). Så jag stannade en extra dag, dock så bytte jag hotell till ett mer studentpris-vänligt alternativ. Planen för min extra dag var Mercedes nybyggda museum med ca 160 bilar. Det häftiga med Mercedes-Benz/Daimler är att de var de första att bygga för ca 125 år sedan så man kan följa hela (deras) bilutveckling vilket gör museet rätt så unikt skulle jag tro. Och alldelse, alldels... underbart...!

När jag kom till hotellet igår kväll så frågade jag hotellägare om det var långt att gå till museet, så han visst att jag skulle dit idag. Idag på morgonen kom han fram till mig och sa att en annan person, från Taiwan, också skulle dit idag och han, hotellägaren, undrade om vi kanske ville ta sällskap? Så vi gick dit tillsammans. En synnerligen sympatisk taiwanes som var i Europa för en 50-dagarsresa med siktet instället på framförallt olika teknikrelaterade museer så som bilmuseer, flygplansmuseer, stridsvagnsmuseer etc. Han berättade att han reste själv för att ingen annan skulle stå ut med att gå från ett tekniska museum till ett annat. Jag förstod honom så väl och kände stor sympati med honom!

Kl. är redan 23 och jag ska upp och jobba imorgonbitti, så bilder från museet lägger jag upp en annan dag.

Tack för idag, slut för idag.

I nästan 6 år levde jag utan den. Jag kan inte påstå att jag har saknat den. Men nu, nu har jag en i mitt rum.

En TV.

Det mest som sänds är på flamländska, men ett och annan program är på engelska. Så nu sitter jag bänkad framför den min lilla TV måndag till fredag kl. 18 och kolla på MasterChef New Zealand. Ett helt underbart program! Tyvärr tar det slut på fredag... Då och då avbryts programmet av reklam. Jag vet inte om det bara är jag, men när den är reklamen visas så börjar jag gapskratta högt. Bokstavligt talat. Varjegång! Se själva! Så sjukt kul... :D http://www.youtube.com/watch?v=oGWYth3rT7w

Tyvärr så är den här versionen på engelska, den flamländska versionen är bättre av någon anledning...

 

"Kära dagbok,

Idag har jag haft min första dag med noll motivation och allmän trötthet vad gäller ex-jobbet och mitt ämne. Datorprogammet ville inte göra som jag sa åt det att göra. Som en trotsig tonåring ungefär. Jag försökte locka på alla möjliga sätt, men nä, det ville sig inte. Så imorgon ska jag kavla upp ärmarna och visa vem som bestämmer... eller kanske inte det där mer ärmarna förresten... kanske är bättre att inte visa mina klena armar, det kanske skulle ge motsatt effekt? hmm...  Skämt och sido, idag var inte min dag på jobbet. Noll motivation och jag fick dessutom byta kontor idag till ett jättevarmt sådant. Suck. Jag var tvungen att flytta då det kom en mer betydelsefull person, så jag fick inte sitta med de stora grabbarna längre (ja, det var bara män där jag satt förut). Jag hoppas på en bättre dag imorgon, kära dagbok."

Hade jag skrivit dagbok hade dagens inlägg nog sett ut sådär. Nu gör jag inte det, så det fick hamna i bloggen istället.

För att råda bot på mina klena armar så har jag bestämt mig för att börja gymma igen. Men det skulle visa sig vara svårar än väntat att hitta ett passande gym. Jag hittade ett bra gym, men tyvärr var man tvungen att ha belgiskt bankkonto för att kunna ha autogiro (vilket var det enda betalningssättet), så jag mailade dem och frågade om de kunde göra ett undantag. Jag fick det här till svar:

 

"Hoi Naomi,

 Wat doe ik met onderstaande e- mail? J

 grtjs"

Eh..... Va?

Jag antar att de råkade skicka fel, så meddelande dem detta och väntar nu på svar... Dock så jag börjat simma 30 minuter varannan morgon. Det är sjukt nice! Och kostar bara 20 euro för 20 gånger (LMS betalar en del). Det känns rätt prisvärt :) Och simhallen är bara 2-3 minuter bort med cykel.
I lördags gick jag på en nattlig foto exkursion i den stora staden Leuven. Jag är bara början av min fotokarriär så har ingen större vana av att ta foto i mörker. Det visade sig vara svårare än vad jag trodde! Det hjälper ju inte till att bilden kameran blev snygg medan samma bild på datorn blev överexponerad. Men några blev ok trots allt. För de andra motiven återkommer jag!