linusutepavift.blogg.se

Nu har jag precis kommit "hem" från min andra "business trip" till tyskland, närmare bestämt bilhuvudstaden Stuttgart.

I onsdags förra veckan fick jag förfrågan av en kollega om jag kunde följa med och assistera honom och en till med att sätta upp mikrofonhållare i en ny, högteknologisk areoakustisk vindtunnel hos ett företag i Stuttgart. Det fanns dock en hake med det hela: tiden på dygnet LMS hade till sitt förfogande var mellan kl. 18.00 och kl. 06.00. Hmm. Tacka ja eller tacka nej? Det som talade för var att det onekligen skulle vara häftigt att se en state-of-the-art areoakustik vindtunnel. Det som talade emot var tiden på dygnet. Jag hade aldrig jobbat natt förut! Tänk som jag skulle somna!!?? Men efter ett modigt övervägande tackade jag ja. Trots att det inte har något med mitt ex-jobb att göra.

Jobbet bestod i att hjälpa två kolleger med att montera 200 (av totalt 360) mikrofonhållare i en s.k. akustisk kamera. Med en sådan kan man identifiera, lokalisera och kvantifiera olika ljudkällor. Ta ett tåg till exempel: när ett tåg susar fram i 200 km/h så låter det rätt mycket och det som låter är bl.a. motorerna och kontakten med rälen, men även vinden som strömmar runt olika föremål på tåget såsom pantograferna låter mycket. Detta kallas för strömningsalstrat ljud. I en vindtunnel kan man med hjälp av stora fläktar skapa ett luftflöde motsvarande det runt ett tåg, en bil eller ett flygplan.

Så jag åkte (ensam) till Stuttgart i måndags och jag var så nervös! Nervös över att tågen skulle vara försenade så att bytena skulle misslyckas (inte komma fram i tid för att assistera mina två kolleger), nervös över att jag skulle vara så trött att jag inte skulle kunde jobba, nervös över att bli sjuk hungring (vilket ofta resulterar i att jag blir grinig och får huvudvärk) eftersom det var natt och inte mycket skulle vara öppet i matväg och nervös över ett möte med Mercedes. Så det kunde ju ha börjat bättre än att mitt första tåg var 10 minuter försenat och att 10 minuter av totalt 14 därmet försvann för första bytet. Hmm...Panik! Men bytet gick bra ändå som tur var. Väl i Stuttgart mötte jag upp de andra två. Första natten jobbade vi från kl. 18 till kl. 4.30 och andra natten bara till kl. 2. Och jag varken somnade eller gjorde bort mig på något annat sätt!

Nu råkar det ju vara så att Mercedes-Benz (eller snarare Daimler AG) håller till i Sindelfingen strax utanför Stuttgard och att en av gruppcheferna på akustikavdelningen var huvudföreläsare i fordonsakustikkursen jag läste på KTH i höstas (det var även med honom jag diskuterade om att göra mitt ex-jobb hos på Daimler AG). I torsdags slog det mig att jag skulle kunna fråga honom om jag kunde skulle kunna få se Daimlers akustik avdelning och dess faciliteter. TIll min stora glädje och ännu större förvåning sa han faktiskt ja... Så igår, lagom trött efter två kvällars/nätters arbete och halvtaskig sömn så fick jag en 3h, högst spontan och improviserad, rundtur på deras olika akustikavdelningar. Det var riktigt kul att se! Det var faktiskt kul att bara se hela Daimler-området vilket är en smärre stad i sig... Jag hoppas bara ingen la

märke till mina försöka till att kväva den del gäspningar...
När man är ute och reser så här med LMS brukar man kunna stanna en eller flera extra dagar (dock får man ju såklart själv betala hotell och mat under de extra dagarna och ta ut semester). Så jag stannade en extra dag, dock så bytte jag hotell till ett mer studentpris-vänligt alternativ. Planen för min extra dag var Mercedes nybyggda museum med ca 160 bilar. Det häftiga med Mercedes-Benz/Daimler är att de var de första att bygga för ca 125 år sedan så man kan följa hela (deras) bilutveckling vilket gör museet rätt så unikt skulle jag tro. Och alldelse, alldels... underbart...!

När jag kom till hotellet igår kväll så frågade jag hotellägare om det var långt att gå till museet, så han visst att jag skulle dit idag. Idag på morgonen kom han fram till mig och sa att en annan person, från Taiwan, också skulle dit idag och han, hotellägaren, undrade om vi kanske ville ta sällskap? Så vi gick dit tillsammans. En synnerligen sympatisk taiwanes som var i Europa för en 50-dagarsresa med siktet instället på framförallt olika teknikrelaterade museer så som bilmuseer, flygplansmuseer, stridsvagnsmuseer etc. Han berättade att han reste själv för att ingen annan skulle stå ut med att gå från ett tekniska museum till ett annat. Jag förstod honom så väl och kände stor sympati med honom!

Kl. är redan 23 och jag ska upp och jobba imorgonbitti, så bilder från museet lägger jag upp en annan dag.

Tack för idag, slut för idag.